Klimakteriet innebär en rad fysiologiska förändringar i och med att hormonbalansen i kroppen förändras. 7 av 10 kvinnor upplever såkallade vasosmotorsymptom såsom värmevallningar och svettningar. Därtill är humörförändringar, urinvägsbesvär och trängningar, sömnproblem, minskad sexlust, torra slemhinnor och andra vulvovaginala symptom vanligt förekommande*.
Vulvovaginal atrofi (VVA) som innebär symptom såsom klåda, sveda och brännande känsla i underlivet samt dyspareuni (samlagssmärta), ingår i det som kallas urogenitala syndromet vid menopaus. Symptomen drabbar ca 50 % av alla postmenopausala kvinnor, tilltar ofta med åren om de inte behandlas i och med sjunkande nivåer av könshormoner och kan ha betydande negativ påverkan på livskvaliteten2.
Exempel på vulvovaginala symtom:
Dyspareuni eller samlagssmärta är ett vanligt symptom vid vulvovaginal atrofi. I Intrarosas effektstudier var det dyspareuni som uppgavs som det mest besvärande symptomet1.
*Referens: Läkemedelsverket: Läkemedel vid klimakteriesymtom, menopausal hormonbehandling (MHT) – behandlingsrekommendation 2022
Intrarosa ett vagitorium är avsett för behandling av vulvovaginal atrofi (VVA) hos postmenopausala kvinnor med måttliga till svåra symtom.
Den aktiva substansen i Intrarosa är prasteron, dvs dehydroepiandrosteron (DHEA) som är biokemiskt och biologiskt identiskt med endogent humant DHEA, en prekursorsteroid som i sig själv är inaktiv och som omvandlas till östrogener och androgener i perifer vävnad, såsom vagina. Intrarosa skiljer sig alltså från lokala östrogenpreparat genom att det även avger androgena metaboliter1.
DHEA bildas främst i binjurarna och är efter menopaus den enda signifikanta källan till östrogener och androgener3,4
Schematisk bild för nivåerna av östradiol och DHEA före och efter menopaus.
Bild anpassad från
Orentreich N et al. J. Clin. End. Met. 59, 551-555, 1984, Labrie F et al. J. Clin. Endocrinol. Met. 82, 2396-2402, 1997, Labrie F et al. Menopause. 18, 30-43, 2011, Labrie et al. Climacteric. 16, 205-213, 2013
Bild anpassad från Boron, Medical Physiology 2005
Bibehållna serumnivåer vid administrering av Intrarosa
Vid administrering av Intrarosa låg serumkoncentrationerna för prasteron, testosteron och östradiol alla inom normalvärdet för postmenopausala kvinnor. (< 10 pg östradiol/ml (37 pmol/L) ; < 0,26 ng testosteron/ml)1
Serumkoncentrationer för prasteron (A), testosteron (B) och östradiol (C) uppmätt under 24 timmar dag 7 efter daglig administrering av placebo eller Intrarosa (medelvärde ± SD).
Bild anpassad från produktresumé Intrarosa.
Endometriesäkerhet
Säkerhetsdata för Intrarosa har även erhållits från en icke jämförande öppen säkerhetsstudie som varade i ett år. Efter 52 veckors behandling med Intrarosa sågs inga histologiska avvikelser på de 389 utvärderingsbara endometriebiopsier som togs vid studiens slut1.
Fysiologisk respons (objektiva mått)
Effektdata har erhållits från två dubbelblinda, placebokontrollerade, pivotala multicenterstudier i fas III, på postmenopausala kvinnor i åldern 40–80 år (medelåldern var 58,6 år i prövning 1 och 59,5 år i prövning 2) med vulvovaginal atrofi (VVA). Vid baslinjen hade kvinnorna ≤ 5,0 % ytliga celler i vaginalutstryk, ett vaginalt pH på >5,0 och uppgav dyspareuni (måttlig till svår) som det mest besvärliga symtomet på vulvovaginal atrofi.
Efter 12 veckors daglig behandling med ett vagitorium prasteron 6,5 mg (n=81 i studie 1 och n=325 i studie 2), var förändringen från baslinjen i jämförelse med placebobehandling (n=77 i studie 1 och n=157 i stuide 2) en signifikant förbättring av de tre co‑primära effektmåtten i båda studierna, nämligen
Symtom (subjektiva mått)
Dyspareuni, eller samlagssmärta (co-primärt effektmått) uppgavs vara det mest besvärande symptomet i Intrarosas effektstudier. Dyspareuni bedömdes vid baslinjen och efter 12 veckor varvid svårighetsgraden poängsattes.
Behandling med Intrarosa visade signifikant förbättring av dyspareuni jämfört med placebo (studie 1, p-värde 0,0132; studie 2, p-värde 0,0002).1
Den rekommenderade doseringen är en gång dagligen, vid sänggåendet. Intrarosa vagitorium kan föras in i vagina med applikatorn som finns i förpackningen eller med fingret.
Vagitorium (6,5 mg DHEA i hårdfett), vitt till benvitt, koniskt avsmalnande vagitorium, längd cirka 28 mm och diameter cirka 9 mm på det bredaste stället. 28 styck blister (fri prissättning), 6 applikatorer medföljer i förpackningen, Rx, EF.
Den biverkning som oftast observerades var vaginalflytning. Orsaken är att hårdfettet, som är vehikel i vagitoriet, smälter samtidigt som det finns en förväntad ökning av mängden vaginalsekret på grund av behandlingen. Behandlingen med Intrarosa behöver inte avbrytas på grund av vaginalflytning. Biverkningar som observerats med DHEA vagitorier 6,5 mg i kliniska studier redovisas i tabellen nedan
Se produktresumé (www.fass.se) för fullständiga uppgifter om biverkningar.
Förvaras vid högst 30°C.
Får ej frysas.
2. Varför behövs androgener vid behandling av vulvovaginal atrofi?
3. Hur påverkar androgener vaginans elasticitet och kontraktilitet?
4. Kan DHEA vara mer effektivt, än enbart östrogen, för vulva och vestibulum?
5. Tidigare sågs vulvovaginal atrofi som ett östrogenbristtillstånd. Håller detta på att förändras?
6. Vad är förklaringen till att vissa kvinnor med DHEA-behandling upplever sig piggare och starkare?
7. Vad anser du om DHEA vid samtidig bröstcancerbehandling?
8. Varför skiljer sig kontraindikationerna för DHEA så mycket mellan Europa och USA?
1. Intrarosa produktresumé, www.fass.se
2. Kim et al., J Menopausal Med. 2015 Aug; 21(2): 65–71.
3. Labrie F. et al, Menopause 18 30-43, 2011
4. Labrie et al, Climacteric. 16, 205-213, 2013